Steget före!

Glömt läraren som skrämde vettet ur alla i klassen redan innan hon började undervisa oss? Inte jag heller, men hon har faktiskt blivit jättetrevlig! Varje dag vi har henne så lockar hon skratt ur oss, så hon har gått från skräckinjagande führer till allas sköna storasyster.

Imorgon ska jag hålla en presentation för gubbarna på kontoret, då jag fått i uppgift att designa en ny reklamskylt de ska ställa ut för att locka kunder. Jag som aldrig har gjort något liknande bestämde mig för att göra tre, men i slutändan blev det sex stycken. Känns lite sjukt när jag tänker på det att det blev så overkill, men jag hade en bra anledning: nu vet jag att iallafall EN av designidéerna är bra. Varje plakatskiss jag gjorde var helt olik från den föregående, så jag tror jag har täckt spektrat.

Idag regnade det och fyfasen vad skönt det var. Jag kom att tänka på hur det funkar med paraplyer här då jag insåg att väldigt många paraplyer har passerat mitt paraplyrack.

I Japan är paraplyer lite allmän egendom. Jag har aldrig köpt ett paraply, men ändå har jag som mest haft fyra paraplyer på en gång. Den typen av paraplyer som alla har är exakt ett sådant som jag har i dörren just nu: genomskinligt plastparaply av modell "otymplig" med krökt handtag. Jag skrev tidigare om hur jäkligt det är att böka med sig paraplyet ombord på morgontåget, men idag var jag bara glad för att det var så svalt.

A3-pappret jag har satt fast på dörren är till för att jag ska skriva upp überviktiga saker. Tyvärr har jag inte riktigt kommit på vad jag ska skriva där. Jag försöker skriva ner allt jag ska komma ihåg i min kalender, så det blir inte så mycket över till dörren. Funderade ett tag på att skriva "Mobilen, nycklarna, plånboken" men det var så klyschigt och det är tre av de få sakerna jag faktiskt kommer ihåg. En annan idé var att skriva "Gå ut och ÄG VÄRLDEN", fast då hade jag fått så jäkla stort ego. Det är ett konstigt trick som faktiskt funkar (iallafall på mig): peptalks i spegeln. Ett tag när jag led av dåligt självförtroende sa jag "du är bäst i hela världen!" till migsjälv i spegeln varje dag, och det kändes faktiskt bättre.

Idag hade jag stora svårigheter att göra läxan. Jag peppade migsjälv med att det skulle kännas bättre efteråt och så försökte jag göra en kul grej av det. Sista uppgiften var en längre skrivuppgift, och jag tror min klass kommer få ett gott skratt av mitt svar imorgon när jag läser upp det.

Eller så kommer de tro att jag är sjuk i huvudet.

Allmän uppdatering

Såhär kan det se ut när man åker hiss upp till Makkis lägenhet


Och såhär fin kan utsikten vara




När jag köpte skor häromdagen fick jag dem i den här påsen. Kartongen är rosa med prickar på. Först tyckte jag det var sött men nu känns det nästan lite läskigt.

Salaryman

Alltså jag hatar att vara den som pratar om sitt jobb, men jag är väl ursäktad nu när jag alldeles nyligen har fått jobbet? Hursomhelst, jag har ägt så jäkla hårt på jobbet denna veckan. De andra på kontoret tycker det är kul att jag har sådan energi och att jag tycker allt är kul.

Och jag tycker att det är speciellt kul att äntligen ha ett kostymjobb igen! Dorami tog den bilden så fint att jag nääääästan funderar på att göra ett extremt pompöst CV med bara den bilden som stor förstasida. Fyfasen vad maffigt.

En annan kul sak är den feta kulturskillnaden mellan Asien och Europa. Jag kom att tänka på det idag när jag hörde några elever säga "Du har blivit lite tjock på senaste va?" till en kvinnlig lärare, varpå läraren svarade med en glad röst: "Nämen vad fort ni lade märke till det! Jag har faktiskt gått upp i vikt!". Dock är det helt sjuuuuukt tabu att fråga folk om ålder, ännu värre än i Sverige. Så i StarWars -termer skulle man kunna säga att Jabba Da Hut är mer okej än Yoda.

Nästa vecka ska Dorami, hennes bror och jag till Hiroshima. Det ska bli galet kul att resa till en annan del av Japan! Vi ska träffa utbyteseleven som bodde hos Dorami ett år, bada, gå på museum, strosa omkring i vackra parker och bara allmänt götta oss. Jag fick låna chefens systemkamera över lovet så jag hoppas på många vackra bilder.

Specialiteten i Hiroshima är en maträtt som heter Okonomiyaki, en maträtt som består av massa kål och något som kan liknas vid pannkaksmet. Låter kanske inte lockande, men det är så gott att Dorami och jag lagade det många många gånger när vi bodde i Oslo. Jag hittar inga bilder på vår hemlagade okonomiyaki men jag lovar att ta bilder när vi är i Hiroshima.

Tills dess - en fin bakgrundsbild.

Strax börjar min feta tv-kväll! Först galen gameshow, sedan en härlig dramaserie (Hotaru no hikari 2)!

BBQ!

I fredags hade vi barbeque på schemat! Vi åkte ut till en park där det fanns ett jättestort grillområde och hade det allmänt trevligt. En sak jag funderat lite på är dock varför man mitt i varmaste sommaren bestämmer sig för att grilla? Jag hade nog uppskattat det mer om jag sluppit bada i min egen svett och flämta som en hund i värmen. Fast i slutänden spelade det egentligen ingen roll, för vi hade himla kul tillsammans!

Solsting deluxe

Vojnevojne vilken dag! Vi och grillade i en park med skolan, och jag gick med storvinst. Jag kom dit med en väska full med öl och kylklampar, och kom hem med fylla och fem kilo kött. Tyvärr fick både jag och Dorami solsting så vi drog hem till mig och däckade. En rejäl kalldusch är verkligen helt underbart efter fyra timmar under den gassande japanska solen.

Och för första gången uppskattade jag att min klass är så vild. Jag hade jättekul med klassen, men jag minglade även runt bland de andra klasserna så mycket jag bara hann. Jag lyckades ge rektorn mitt visitkort, då jag hört att elever på min skola har svårt att skaffa boende (svårt att hitta folk som vill hyra ut till icke-japaner). Om allt går som det ska så kommer jag se massa bekanta ansikten på kontoret nästa vecka.

Min härligt puckade klass. Eller ja, den halvan av klassen som behagade att komma.

En av svenskarna på skolan och en före detta klasskamrat. De är båda riktiga karaktärer, tjejen är skitstark och kan någon sån fet kinesisk shaolinkampsport och svensken är bara för jäkla skön. Idag på tåget utbrast han plötsligt: "Alltså du jag har tänkt på en grej, vemfan är hon på min t-shirt?". Kanske inte lika roligt när man läser det, men det var skitkul just då. Han ville ha med Dorami och mig på krogrunda efter grillningen, men vi blev avbrutna mitt i planeringen (av den lillgamla buttermannen i rutig skjorta och glasögon under min vänsterarm på klassfotot ovan) och allt rann ut i sanden. Nästa gång ska vi definitivt hitta på något med svensken!

Dorami och en tjej jag brukar prata med mellan lektioner. Tjejen lärde mig förresten ett kinesiskt knep mot illamående på morgonen om man sovit dåligt: citronvatten. Ett glas kallt vatten blandat med saften från en citronklyfta. Kanske är ett välkänt knep som inte alls är kinesiskt, men jag hade iallafall aldrig hört talas om det tidigare.

Nu längtar jag tills nästa gång skolan ordnar något liknande, för det blev plötsligt kul att gå i skola med massa okontrollerade kineser!

Nasu

I lördags åkte vi till Nasu och det var så himla skönt och svalt där! Vi vandrade lite på ett berg, hälsade på en bondgård och hade det allmänt trevligt. Några vänner till mina värdföräldrar lånar ett hus i Nasu för tillfället så vi tog vägen förbi och hälsade på hos dem. De har två hundar och jag fick massa hundpussar, såklart började jag sakna Hipasnuttan. När det började närma sig middagsdags bestämde vi oss för att grilla och vi hade precis fått perfekt glöd och dukat fram allting på det provisoriska bordet, när det började ösregna. I lite småpanik skyndade vi oss in med all mat och så fick det bli inomhusgrill istället, vilket fungerade precis lika bra!

Kamrat Makki

Nu tar jag mig lite tid för att blogga igen innan jag skyndar iväg till jobbet. En dålig nyhet och en bra, den dåliga är att jag har tagit ledigt från boxningen på grund av dålig ekonomi och den extrema hettan, och den bra är att jag ska hämta ut mina arbetskläder idag! Igår fick jag egna visitkort för första gången i mitt liv, vilket känns sjukt märkligt. Det är en konstig känsla att ha visitkort, nästan kusligt. Skrämmande men fascinerande.

Här hade jag egentligen tänkt lägga upp en bild av mitt riktiga visitkort, men när jag satt och cencurerade bort mina kontaktuppgifter och annat känsligt så insåg jag att det inte var så mycket kvar att se.

Idag var jag överste führer över halva min klass. På fredag ska vi grilla med skolan, och alla klasser delas upp i halvklasser. Skolan bistår med kött och sånt, men för att det inte ska bli enahanda så får varje halvklass runt 500kr att handla extratillbehör för. Hursomhelst, jag fick en aning om varför världens största befolkning inte är världens mest framgångsrika land: de kan inte samarbeta för fem öre.

Det var länge sedan jag såg så initiativslösa människor! De i min halvklass satt bara som fågelholkar och väntade på att någon skulle bestämma, och den andra halvklassen bara skrek och kastade saker omkring sig. Jag såg min chans och tog kommandot.

Dorami poängterade att man i Sverige istället hade bråkat om vem som skulle bestämma, och det är nog inte så långt från verkligheten! Först fick jag höja på rösten för att de skulle inse att jag tog kommando, men sedan när vi kom igång och diskuterade vad vi skulle köpa stötte jag på ett annat problem: kineser älskar att håna varandra och tala i mun på varandra. Jag fick moderera samtalet hela tiden för att det inte skulle spinna ur kontroll och gång på gång be dem att inte avbryta varandra, men det var egentligen inget problem då jag har jobbat på dagis. Det största problemet var de jäkla hånskratten.

Killarna tog såklart mest plats, och därefter den populära tjejen. Fan heller tänkte jag och ställde dem åt sidan för att ge utrymme för de mer tystlåtna som hade precis lika mycket rätt att presentera sin åsikt men inte vågade. Allt var bestämt så när som på kategorin snacks/godis. Jag tystade de högljudda och gav de tystlåtna tjejerna utrymme att prata, och de sa att de vill ha tårta. Genast började de andra skratta åt och håna tjejerna som föreslog tårta, och då var det på väg att brista för mig. Jag röt åt dem att hålla käften och lyssna på förslaget, och det var faktiskt ett bra förslag så det blir tårta på fredag ändå.

Men historien har ett lyckligt slut, vi bestämde vad vi ville äta och alla har fått varsin grej att köpa. För att göra min stora seger tydligare så kan jag meddela att den andra halvklassen inte lyckades bestämma något. De kunde alltså inte komma överens om en enda sak.

Bloggtorka

...även om det är grymt fuktigt har i Tokyo. Jag har lyckats få tag i ett deltidsjobb på en mäklarfirma, det är fett att jobba men fyfasen vad det stjäl tid. Det sköna är att jag har full möjlighet att flytta om mina arbetstimmar som jag vill! Gött eftersom jag ändå pluggar på heltid och inte vill sluta på boxningen.

Jag får skriva mer senare om den fantastiska helguflykten, för nu måste jag verkligen göra läxor!

Jag önskar detta vore utsikten från klassrummet, men det är det inte. Detta är utsikten från skolans administrationskontor. Från klassrummet ser man bara ett grått bostadsområde helt utan glittrande höghus.

Tre klasskamrater som sitter kvar efter lektionen i väntan att bli utskällda av läraren för skolk. Lägg märke till hur fantastiskt uppmuntrande de har dekorerat! Men allvarligt talat är det lite skönt ibland med de galna kineserna, för de sätter faktiskt färg på klassrummet.

Inatt vaknade jag i en pöl av svett och öppnade fönstret. Jag kan meddela att det bara blev ännu varmare. När Dorami sover över på torsdag ska vi definitivt ha igång aircon!

Färgfärg

Tecknet för färg används i japanskan tillsammans med tecknet för "spirit" för att stava "sex appeal", så om man översätter japanskans "sex appeal" ordagrant till svenska så blir det alltså "Energisk färg" eller "Färgad kraft". Men ett ännu mer lustigt sätt att använda tecknet för färg är att klumpa ihop det bredvid ännu ett tecken för färg. "Färgfärg" betyder alltså "många olika".

Många olika var det ja... Idag kändes det som alla servettutdelare i hela stadsdelen hade konvent utanför stationen. Dorami och jag nästan armbågade oss fram, och vi klarade oss utan att ta emot servetter. Det är sjukt praktiskt med reklamservetter, men man tänker aldrig på att man redan har i väskan. Känns nästan som alla samlar mer eller mindre ofrivilligt på servetter.

Fyllekäk på japanska.

I tisdags hade jag och Dorami ett sjöslag på en pub, och ramlade hemåt skrattandes efter ett gäng partier kortspel, konstiga drinkar och karaoke. Väl hemma hos mig insåg vi att vi hade alla ingredienser att göra det kanske ultimata fyllekäket i ett klimat som detta: nudelsallad á la PIMP. Perfekt för känsliga magar och alldeles för varma kvällar.

När jag ändå skriver om mat kan jag tipsa om något som heter "furikake". Det är en slags krydda som man strör över ris, och används när man inte har något kul att äta med riset vid middagen eller när man ska ta med ris i matlåda. Det är sjukt gott, och piffar verkligen upp om man inte är sådär jättepepp på ris! Dorami handlade åt mig för någon månad sedan, och jag har fortfarande kvar den övergulliga Hello Kitty -furikaken i skåpet. Suck.

Jag hittar lite spår av Dorami överallt i lägenheten känns det som. Hennes schampoflaska har förökat sig och idag hittade jag två par leggings i min garderob. Fast det är lite gött ändå, jag sliter med att min lägenhet är så anonym. Nu är det kala väggar och min inredning har max tre olika färger. Ja, jag borde ge mig ut och skaffa lite prylar så mitt hem blir lite mer som ett hem.

Apropå spår och kvarglömda saker, min lillebror lämnade kvar en fet manga-grej när han var här för några månader sedan. Jag har verkligen försökt läsa i den; tänk vad bra träning för japanskan! Men fasen, jag är verkligen heeeeeeeelt ointresserad.

...och plötsligt insåg jag hur Dorami känner inför Universeum i Göteborg.

Helgas

Lite bilder från helgen, såhär mitt i veckan.


Byakuya laddar inför att laga yakisoba


Full koncentration


Yakisoba


På söndagen chillade vi i Makkis lägenhet


Makki förlorade flest gånger i kortspel, straffet var att bära mina trosor (oanvända alltså, haha) på huvudet och bli uthängd på bloggen.

Nu till helgen ska vi ut på äventyr igen, var vi ska återstår att se. Helt ärligt vet jag inte riktigt säkert själv var vi ska, fantastiskt spännande!

Annars går den här veckan ganska trögt, det är varmt och man är liksom konstant utmattad känns det som. Igår gick vi till en pub efter skolan och köpte billiga drinkar på Happy Hour, det var himla fint. En till positiv sak är att vi är lediga på måndag, vilket innebär 3-dagars helg! Förutom äventyr ska vi nog chilla.

Trosbestyr!

Häromdagen köpte jag nya trosor på UniQlo. Först packade kassören ner dem i dubbla påsar för usch och fy om någon skulle se att jag har köpt TROSOR.


När jag brutit mig igenom påsarna var trosorna förpackade för sig i återförslutbara plastförpackningar.


Väl inne i plastförpackningen var de inlindade i ännu mer plast...


...runt en pappbit för att, inte tappa formen? Jag vet ärligt talat inte.


Var hur glad som helst när jag lyckats arbeta mig igenom allt!


Det andra paret var dock inte inlindat i någon extra plast innanför den yttre plastförpackningen. Dåligt.

Tänker på hur det är om man handlar underkläder i Sverige, där är det 3 för 99 på Lindex och alla ligger löst i en plastpåse. Personligen känner jag nog att andra kan få se mina underkläder, hellre än att använda så otroligt mycket plast. Stackars naturen liksom!

Lite mindre av det goda... eller?

Skämt av min värdpappa:

Vad kan man säga om man vill ha lite mindre Las Vegas?
- Less Vegas

(skratta nu)

Har ett hajskämt också som jag lovar att berätta en annan gång. Man klarar bara så många av hans skämt på en dag.

Grinig, skulle man nog kunna kalla mig idag

Min dag har inte alls varit på långa vägar så dramatisk som Makkis tycks ha varit. Jag är lite ledsen för min tisdag-torsdag lärare har bytts ut från en otroligt söt 28-årig, liten och charmig pojke (näe, jag kan bara inte kalla honom för man) till en 50+nånting tant. Visst, hon verkar helt okej och det är ju bra för min japanska eftersom hon både är strängare och använder svårare språk, men jag hade hellre behållit min gamla lärare! På senaste känns det som något arbetar emot mig lite, lite hela tiden.

• Har fått reda på att jag kommer ha eftermiddagslektioner tills jag åker hem i mars nästa år
• En person från gamla klassen som är helt sjukt jobbig fick följa med till nya, fast han blev underkänd i allt
• Får inte ha min favoritlärare mer
• Min klass är förpassad till en avskild byggnad, vilket ger mig väldigt få möjligheter att prata med folk från andra klasser. Plus att klassrummet saknar riktiga fönster.
  

Antar att jag hade lite för höga förväntningar på skolstarten, hade ju hoppats på att allt skulle bli fantastiskt. Förstår såklart att det bara är att tackla situationen och göra det bästa av den, behöver bara smälta det lite först. Det känns väldigt hårt att veta att jag kommer ha eftermiddagslektioner resten av min tid här, särskilt när Makki kan glassa fram på sina förmiddagslektioner.

Ska sura lite så återkommer jag med nya krafter imorgon. Fasen, den här dagen som började så himla bra...

Disciplin

Min klass har fått en ny lärare som kommer undervisa oss tisdagar och torsdagar, och fyfasen vad hon är en hård jäkel. Hon är kort, arg, och har tredje gradens svarta bälte i Aikido. När man pratar med henne så förstår man direkt att hon har haft ett hårt liv, men att hon kämpat på och blivit hård som flinta. Hon har en blick som kan döda, hon är lika ärrad i ansiktet som Mikael Tornving och hon har psoriasis som ger henne en konstant smärta som härdar henne varje vaken sekund. Fyfasen, om det är någon som kan klå Chuck Norris i ett slagsmål så är det hon.

Han har inte en chans.

Vi blev varnade av vår ordinarie lärare att den nya läraren är läskig, men en kompis som går i min parallellklass sa det motsatta. Tydligen ska läraren i fråga vara varmhjärtad och otroligt skämtsam. Jag får det inte att gå ihop, men jag antar att hon är en sådan som först etablerar en grundskräck i eleverna så de inte vågar ställa till med besvär, och sedan öppnar upp och blir trevlig. Lite som vår ordinarie lärare, hon är sjukt sträng första lektionen men efter första rasten blir hon som en lekfull kattunge. Det ska bli spännande att se hur situationen utveklar sig.

I övrigt fick jag av Doramis värdpappa en fantastisk present senast jag var på besök!

Yup, det är definitivt den dyraste whiskyn jag någonsin ägt. Värdpappan fick flaskan av en holländare på besök, men som känt tål inte japaner alkohol lika bra som....till exempel halvfinnar. Okej, kanske inte världens bästa exempel med tanke på att Dorami dricker mig under bordet vilken dag som helst i veckan, men ändå. Jag tycker whisky är otroligt gott, så när jag smakade whiskyn i fråga och inte grimaserade och plågades av den starka smaken blev värdpappan så paff att han gav mig flaskan. Bara sådär.

Min min när kom hem och insåg att jag hade en över 10år gammal single malt i axelremsväskan.

Ack ack, dock glömde jag ta bilder i skolan idag. Ska försöka komma ihåg imorgon. Om inte annat så ska Dorami och jag på fredagsöl, och DÅ blir det säkerligen bilder.

Ajustdet, min nya läskiga lärare är gift och när vi frågade närmare (man vill ju veta vilken skogshuggare/viking/pirat som lyckats tämja henne) så fick vi ett oväntat svar. Läraren sa att hon inte hade något val, att han satte henne i en omöjlig position. Tydligen ska han ha väntat på henne i tre timmar då hennes bil fastnade i en trafikstockning på väg till deras date. Detta hände alltså innan mobiltelefonen så han hade bara hoppet som tröst. Likvärdigt stora grejer lär han ha gjort flera gånger efter det, så när han friade på fyllan så hade hon en så stor tacksamhetsskuld till honom att hon inte kunde säga nej.

Fast jag tror att hon tycker om honom på riktigt, för hon ser lycklig ut när hon pratar om honom.

Plus att förlovningsringen säkert hade den vises sten i kronan, och att själva ringen blev smidd i Mordor... av Satan.

Fyfasen vad glad jag är!

Jag kom vidare till nästa kurs, resultatet på den tredelade uppsatsen blev A+, B, A, och nu har äntligen Hotaru no hikari 2 börjat!

Skola

Min nya klass är dock samma gamla kineser som förra gången, men det gör egentligen inte så mycket. Vi skämtar och driver med varandra titt som tätt, och man skulle kanske kunna kalla det för klasssammanhållning. Tre månader till med plump humor och tinnitus, men helt illa är det som sagt inte. Det är ju kul när ingen fattar någonting och det slutar med att alla skrattar i en stor hög!

Drama

Hotaru no hikari 2

Serien handlar om en office lady som lever ett dubbelliv. På kontoret är hon alltid den som ställer upp och fixar allt, men så fort hon kommer hem blir hon en fruktansvärt korkad latmask.

Spoiler alert: hon bor med sin kontorschef, så det är fullspikat med sjuka situationer och vansinnigt roliga öknamn.(markera för att läsa, men som sagt, lite spoileralert för den som inte sett första säsongen)

Det första avsnittet gick precis, och det var sjukt bra! De har haft ett uppehåll på tre år så de skyndade igenom lite väl mycket under första avsnittet, men det var bra ändå. De har lyckats behålla samma sköna spontanhumor och upplägget är som bäddat för dramatik. Jag skrattade högt flera gånger och längtar otroligt mycket till nästa avsnitt!

Ska försöka ta lite bilder imorgon som jag kan lägga upp, så jag slipper fylla tomrummet med randomness. Här kommer till exempel ett hett tips för den som behöver döda lite tid: ett spel med den mänskliga faktorn som enda motståndare. En spelare är shaman och kan bygga grejer för resten av spelarna som kontrollerar möss som försöker ta sig igenom en hinderbana. Målet är att hämta ost till musboet, och allt går åt skogen alltid.

http://www.transformice.com/en/

Inget särskilt

Igår var sista dagen på lovet och jag slappade så gott jag kunde. I ärlighetens namn är jag inte direkt en person som "slappar" för jag blir rastlös så himla fort. Sitter jag till exempel framför datorn känner jag efter ungefär en halvtimme hur jag blir lite dummare för varje minut. Därför försöker jag sysselsätta mig på annat håll, här är lite av vad jag pysslade med igår:


Drickande av sojamjölk med banansmak


Shopping Light


Brevskrivande


Födelsedagskortskapande

Idag var som bekant första dagen i skolan efter lovet och hör och häpna: det är inte bara kineser längre! Givetvis är det fortfarande övervägande kineser, men nu har min klass fått något så exotiskt som två koreaner och en ryska. Härligt med mångfald vill jag säga! Pratade jättemycket med en väldigt söt kinesisk tjej idag och vi hade riktigt kul. Hon verkar dessutom helt vettig sånär som på ett lite för stort intresse för Amerika, men det lever jag gärna med.

Ikväll är första avsnittet av Hotaru no Hikari 2!