All that drama!

(Varning för nördsnack, är du inte intresserad är det bäst att vända nu!)

Ända sedan jag var här förra gången har jag varit fast i Japanska dramaserier. Ah, 2006 var ett bra dramaår!

Sommarserierna brukar vara väldigt gulliga och mysiga. Till exempel verkar det som de ska sända Hotaru no Hikari 2. Jag och Makki är typ döförälskade i den serien och har sett den flera gånger. Plus att jag hört rykten om att Kamenashi Kazuya ska vara med i någonting i sommar även han, och vi vet ju alla att han brukar leverera. Får hoppas att det stämmer.

Just nu följer jag egentligen bara en serie, Tsuki no Koibito. Beviset på att den är av hög klass måste vara att jag faktiskt längtar till nästa avsnitt. Har halvföljt Sunao ni Narenakute men tröttnade. Den har liksom potential men faller platt ändå.

Vårens dramor har egentligen inte varit mycket att hurra för, jag längtar efter att se vad sommaren har att erbjuda!

Hot and cold

Otrolig hektisk helg! Så fartfylld att den kommande helgen definitivt kommer bli en lugn en. En summering:

Förutsättningar:

Ett gäng gäster inbjudna, alla har blivit meddelade att ta med sig hemgjord mat som kommer delas av alla. Gärna mat från sin egen matkultur, men om det är svårt med ingredienser är annat självklart också jättrebra.

Lördag!

Dorami bakade jättegod paj, och hjälpte mig att göra köttbullar. Plötsligt insåg vi att jag var tvungen att skynda mig in och möta gästerna, så hon var tvungen att göra klart köttbullarna själv (tack!). Såklart hade vi tagit fel på tiden så jag stod och väntade på gästerna 17:30 istället för 18:30, vi hade ett kort wtf-moment och skrattade åt det.

Större delen av gästerna hade inget med sig, men de asiatiska gästerna hade såklart tänkt ut kompromisser för att inte komma tomhänta. Dorami och jag blev bittra men knöt näven i fickan för att inte förstöra kvällen. Det blev rätt bra tillslut, men till nackdel för våra asiatiska vänner så blev språket för kvällen engelska (rättare sagt amerikanska), och till nackdel för mig blev det en massa hämtmat som innebar ett berg av förpackningar. Jag kvävde skriket i halsen när de packade upp allt på mitt matbord.

Efter velande fram och tillbaka splittrade vi oss och vi som blev kvar drog på karaoke. Väl framme vid kassan insåg vi att det var billigare att stanna fram till första morgontåget än än att stanna till sista natt-tåget, så spontana som vi var så betalade vi och insåg först klockan fyra på morgonen att det kanske inte var en så bra idé.

Söndag!

Dorami och jag sjöng Nationalteatern, Abba och Kaizers Orchestra på perrongen för att fördriva tiden medan vi väntade på första tåget. Vi upptäckte också att perrongen faktiskt har ett slut, och att det var fett antiklimax efter att vi promenerat i typ en evighet för att komma dit.

När vi kom hem fick vi en powernap bland soporna innan vi efter många om och men drog iväg för att träffa en japansk kompis för sightseeing. Efter den till viss del misslyckade matorgien var det så sjukt skönt att göra något som gick som planerat. Dock gick jag och Dorami runt som i en dimma, och vår lilla fika i parken efter att vi hade tagit farväl av våra japanska vänner var som tagen ur en Kaurismäki-film. Vi kramades på stationen och jag däckade direkt när jag kom hem.

Efter min tvåtimmarstupplur skrev jag en fruktansvärt usel uppsats, och gjorde ett halvhjärtat försök att plugga inför omprovet. Natten blev sömnlös och idag tog jag ledigt för att vila upp mig, städa och undvika lärarens potentiella wtf-min när hon får reda på att jag kommer till skolan i princip oförberedd. Jag är inte helt säker på om det var ett bra eller dåligt val, men får fokusera på att det kommer bli skönt imorgon när jag kan lämna in en ordentlig uppsats och klara av omprovet. Ja, det hade sugit med ett omprov på omprovet och få tillbaka uppsatsen med ett stort rött "F" på förstasidan.

Sammanfattning

I det stora hela var det en bra helg. Maten var god, karaoken härlig, sightseeingen episk, och Dorami var sjukt söt. Även om mycket gick snett och Dorami och jag fick ta alldeles för mycket ansvar så blev det en bra erfarenhet. Helgen blev ett lysande exempel på att positiv inställning faktiskt gör skillnad!

Denna veckan kommer äga!

Justdetja...

Så var det hela grejen med sophämtningssystemet i Japan. Alltså jag vet inte ens om jag vill försöka förklara det, för just nu är jag inte helt nöjd med det. Aja, jag försöker ändå:

Här gör man sitt bästa för att få den sjukt stora befolkningen att källsortera och göra det så smidigt för sophämtarna som möjligt. Därför får man inte slänga vadsomhelst närsomhelst. Alla måste i sina hem sortera i följande kategorier:

- Papper, kartong

- Burkar, PET-flaskor

- Återvinningsbar plast

- Brännbart avfall (absolut förbjudet att slänga återvinningsbar plast som brännbart!!!)

- Icke-brännbart avfall

Jag antar att någon har sett denna symbolen på diverse förpackningar någongång? Märkningen finns även på massvis av produkter utanför Japan (även på svenska produkter), och jag har äntligen funderat ut vad den betyder. Bokstäverna läses som "Pura" och är en förkortning på "Purasutikku" som är en japansk fonetisk tolkning av engelskans "Plastic". Märkningen betyder alltså återvinningsbar plast som INTE får kastas bland det brännbara.

Varje sopkategori har sin skilda hämtdag, och hos mig måste man gå ut med soporna efter åtta på kvällen dagen innan hämtning eller innan åtta på morgonen själva hämtdagen. Igår glömde jag såklart gå ut med mina brännbara sopor så jag måste försöka ignorera en fet sopsäck i min hall tills nästa hämtning. Men varför ställer jag inte bara ut skiten på balkongen? Enkelt svar: kackerlackor. Feta bruna kackerlackor.

Det är egentligen lustigt att de som är bäst på att källsortera (jösses, till och med pro-gamers och bakfulla studenter källsorterar) också är de som tycker mest om att packetera saker. Jag kan ta tuggummi som exempel: ett ytteromslag, och ett litet omslag för varje liten bit tuggummi. Eller vad sägs om småkakor? Ett ytteromslag, en plastbricka som håller kakorna separerade från varandra och ett litet omslag för varje liten kakbit. Det är nästan så jag borde köpa en påse chips enbart för att se hur det ser ut inuti en sådan.

Wrapping-love

Nej nu måste jag sätta igång och storstäda inför en matfest som kommer äga rum i min lilla lägenhet ikväll. Om allt går som det ska kommer det finnas amerikansk, koreansk, kinesisk, japansk och svensk mat på bordet. Håll utkik efter ett bakfylleinlägg imorgon!

Och om någon hör ett avlägset skrik så är det min reaktion om gästerna har med sig maten i engångsförpackningar.

Purikura!

Lite kärlek från Takadanobaba!

Höjdrädd!

Herrejäklar vad jag hade glömt hur höjdrädd jag egentligen är! Som lovat tänkte jag ta bilder av utsikten från min lägenhet, men jag ville ha en skarp och fin bild att spara och inte bara en bild att ladda upp på bloggen. Så jag riggade upp mitt matbord mot fönstret och med kameran på manuella inställningar (ISO100, f/8.0, 15s för den intresserade) och tryckte av några bilder. När jag laddade över bilderna i datorn insåg jag att det är splitterskyddsnät i fönstret som totalt förstörde bilderna.

Epic fail

Hursomhelst slutade det med att jag tog trapporna upp till högsta våningen för att få den perfekta bilden, och jag hade så hög puls att jag fick totalt hjärnsläpp när jag stod och försökte hitta den perfekta inställningen. Nu i efterhand inser jag tusen olika sätt kunde justerat för att kompensera för alla irriterande störmoment. Jag kunde till exempel ha tagit mig en liten gammeldansk innan jag gick ut.

Så det blev ingen storslagen panoramabild av natthimlen ikväll. Allt på grund av att jag nästan sket på mig av nervositet såfort vinden tog tag i mig. Istället bjussar jag på en bild jag tog medan jag väntade på min riskokare.

Kanske blir det en liten gammeldansk som nattmössa ikväll? Som en liten belöning för att jag nog har tänjt så mycket på min kompaktkameras gränser som jag kan, och för att lugna mina nerver. Fyfan vad högt det var.

plusminusnoll

Jag förstår verkligen inte varför det är så himla bråttom av tågen här i Japan. Folk verkligen tränger sig och alla ska ut samtidigt så det blir en stor jäkla propp mitt i utgången. Jag menar ta det lugnt, ni kommer av. Är det för att komma först i rulltrappan? Hinna med ett annat tåg? Allmänt stressande? Tågen går med max 10 minuters mellanrum så missar man ett är det faktiskt inte hela världen.

Vet ju att tid är värdefull här, eftersom man jobbar största delen av den. Ändå kan jag inte förstå varför man måste stressa för att hinna med ett tåg, när nästa går om 3 minuter.

Dock måste man ju berömma tågsystemet. Tågen som kommer ofta och i tid, man tar sig i princip var som helst utan större problem. Lite skillnad mot Sverige. Önskar bara jag slapp åka i rusningstrafiken.

Idag somnade förresten en kille på min axel. Det har hänt förut några gånger och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Om det är snuskig salaryman (har hänt X antal gånger) brukar jag flytta på mig. Är det en söt och harmlös tjej eller kille brukar jag sitta kvar, då erbjuder jag gärna min axel några stationer.

Men så den dan när det gäller, står vi där som kastrerade katter.

NU ska jag äntligen introducera min fina lägenhet! Ah, min fästning, denna lättjans högborg! Man skulle kunna säga att min lägenhet är en modern variant av "Minas Tirrith"....fast bättre! Ok, jag kanske tar i litegrann (fast bara lite!), men jag är väldigt glad för min lägenhet.

Från min lägenhet tar det tio till femton minuter med tåg för att nå Takadanobaba - den största stadsdelen i närheten och även stadsdelen i vilken min skola är belägen. Lägenheten har ett rum med kokvrå och en flygplanstoalett med badkar. När jag letade efter lägenhet så var jag på tre visningar i samma hyreshus, men ingen av de andra lägenheterna hade vad min har: en göttig utsikt! Tyvärr är det sjukt mycket smog som skymmer natthimlen ikväll så en bild av min "skyline" utanför fönstret kommer vid ett senare tillfälle.

Taget från köket/hallen

Taget från balkongen

Ibland har man tur att se skymten av

Fuji-berget från huset på morgonen

Lobbyn/receptionen

(En fet pimpfaktor som faktiskt spelade roll

i mitt beslut! NHK Cribs liksom...)

Nej, nu ska jag återgå till pluggandet igen! Imorgon är det omprov, utelunch och date med Dorami som står på schemat. En god natts sömn utan dåligt samvete är ett nyckelelement i min storslagna plan...

...fast å andra sidan är en god natts sömn alltid ett nyckelelement i alla mina planer.

Sweet!

Japan är ett fantastiskt land, verkligen, men även det bästa har sina baksidor. Idag är mitt störmoment att allt är så otroligt sött! Maten är sötad, drycken är sötad... för att inte tala om alla översöta tjejer som trippar runt i rosa tyllkjolar och skyhöga klackar.


Jag har starka misstankar om att jag utvecklat ett sockerberoende. När jag tackar nej och säger att jag går på diet - då försöker de lura mig! Jag vet inte hur många gånger jag blivit bjuden på något med kommentaren "det är inte sött". Problemet är bara att "sött" är det enbart för japaner när det är så sockrigt att tungan krullar ihop sig.

Sedan har vi problemet med min värdmamma. Varje gång jag bestämmer mig för att sluta äta sötsaker ställer hon fram något oemotståndligt mitt framför näsan på mig. Vilken normalt funtad tjej säger nej till choklad när den i princip slickar henne i ansiktet?


Igår hällde jag i min en halvliter Persiko-Au Lait och vi har två kartonger med holländska våfflor i köket. Tills jag kommer hem önskar jag mig en permobil, ni bör nog börja spara nu.

Skrivkramp

Egentligen vill jag också presentera min ägiga lägenhet, men det tar jag senare i veckan!

Just nu borde jag egentligen sitta och skriva uppsats som ska vara inlämnad imorgon men jag har total skrivkramp. Det värsta är att jag vet att det bara krävs en första mening för att komma igång. Ämnet är: "Vad är bäst när man pluggar i Japan: Att bo i ett vanligt japanskt lägenhetskomplex eller i ett studentboende för utlänningar?". Det absolut enklaste hade varit om jag hade haft ett svar på frågan, för då kan jag följa vår n00b-mall för hur man skriver en argumentativ uppsats. (Nu när jag korrekturläser inlägget inser jag att jag bara behöver översätta texten nedan till japanska så har jag min uppsats. Sweet!)

Men vad är egentligen bäst? Nu bor jag i ett vanligt lägenhetskomplex där alla brevlådor är prydda med japanska namn, och tidigare bodde jag i ett delat boende med ett gäng icke-japaner. Båda har definitivt sina fördelar, men också sina nackdelar så det är sjukt individuellt hur man vill bo. Om man inte är här för att i första hand plugga japanska så är ett gruppboende otroligt kul då man träffar folk från hela världen och för att man alltid har någon att prata med. Har man några problem eller undrar något så är det bara att ta en tur ner till köket och fråga en granne, är man sugen på att festa så är det alltid någon som vill haka på.

För mig är egen lägenhet definitivt att föredra då jag är här för att plugga. Jag pratar inget annat än japanska varje dag, kan plugga i en nystädad och tyst lägenhet efter skolan, och kan gå på toa med öppen dörr. Jag vill jättegärna flytta till ett fungerande kollektiv (typ http://indseth.wordpress.com/) , men nu är jag i en fas i livet där jag behöver vara kung i min egen borg.

Och gå på toa med öppen dörr, vilket är sjukt underskattat.

Hem ljuva hem

Tänkte att det kan vara på sin plats att presentera min bostad. Jag bor ju i Matsudo hos mina värdföräldrar från utbytesåret 2006 och Makki bor på ett mysigt litet ställe som heter Nogata.

Matsudo Station

Matsudo ligger i Chiba-ken, men väldigt nära gränsen till Tokyo. Det tar ungefär 20 minuter till närmsta Tokyostadsdel som är Ueno, till skolan tar det ca 40 minuter. Personligen tycker jag det är hemskt skönt att komma hem till lilla Matsudo efter att ha spenderat en dag i Tokyo.

Mitt rum

Comeback!

Nu har äntligen saker och ting lugnat ner sig. Våra föräldrar har åkt hem, vi har flyttat från vårt Guest House och kommit tillrätta med skolan. Därmed kommer vi nu försöka hålla er uppdaterade om vår "spännande" vardag via bloggen.

Dagens uppdatering: det regnar.

Aldrig mera åka tåg

Önskar jag kunde säga att jag aldrig mer kommer åka tåg. Tyvärr förblir det just önsketänkande, för att ta taxi till skolan blir nog lite väl dyrt i längden. Idag när jag skulle hem vid 17.30 tiden var tåget försenat och det var heeelt knökfullt ända från Nippori till Matsudo, ca 20 min. Jag stod där inknödd bland dessa salarymän och försökte att inte trampa någon på tårna (vilket egentligen inte var någon risk, jag kunde inte röra mig) och se till att ingen tog mig på olämpliga ställen.

Det är tur att jag varit på en del livespelningar i mina dagar och har lite vana vid att trängas med folk. Dock är japanerna mycket trevligare att trängas med än den där äckliga rockbruden som envisas med att armbåga mig hela tiden.

Den senaste månaden har varit väldigt omtumlande, på flera olika sätt. Därav den dåliga uppdateringen. Ska försöka få lite bättring på det från och med nu!