Indien, Dorami, Tokyo och en värld av förväntan.

Fifasen vad jag har fått otippade jobb på senaste! Jag har börjat med att deal:a licenser för Indiska filmer, på uppdrag av min chef, på uppdrag av en av japans största tv-kanaler! FETT, men samtidigt lite stressigt.

Och jag kan med ett leende meddela att Dorami äntligen har testat mina ögondroppar. Det var väldigt sött att se på, men tydligen gjorde det ganska ont.

Vi har också festat litegrann! Vet inte riktigt vad mer jag kan säga, det är alltid lika kul att vara ute med folk man tycker om!

Inser nu att jag har en hel del bilder härifrån, och att alla vänner och bekanta kommer få genomlida en tretimmarssession bara med bilder härifrån. Trist bara att jag är för feg för att ladda upp mer bilder..

Annars lunkar det på i sin vanliga takt här. Hade en lite känslokurva i veckan när jag insåg att det är väldigt kort tid tills vi åker hem till Sverige igen, men förutom det har det gått helt ok. Imorgon ska jag och Dorami kolla på webbtv och äta god mat, för ibland behöver man bara lugn och ro.

Det är bullrigt, stressigt och trångt i Tokyo, men samtidigt väldigt fint på något sätt. Idag när jag hade lägenhetsvisning för en mamma och hennes snart utflugna son, insåg jag att jag faktiskt tyckte omgivningarna var fina. Det är bullrigt, stressigt och trångt, menom man tittar lite noggrannare så inser man att grannar är hänsynsfulla, stadsplaneringen logisk, och att det alltid är rent och fint överallt. Allting känns så synkat på något sätt. Det känns som det fina med Tokyo sitter i detaljerna.

Godnatt! Idag var en produktiv dag, fick till och med ut ett blogginlägg!!

Ps.

Nästa vecka har vi skolfestival, och jag har fått ett helt sjukt kul jobb. Plats: Stor scen. I handen: Mikrofon. Frihet att prata i den inför hela skolan. Arbetsbeskrivning: "få alla att ha det kul".

De har ingen aning om vad som väntar.

Smygtitt I

Ja, nu när Makki äntligen fått tummen ur och skrivit får jag väl hålla mig till dealen. Det var nämligen så att jag vägrade skriva tills han gjort det.

Vi har ungefär 500 bilder tillsammans från Hakone så jag tänkte bara lägga upp dem några åt gången.


Hakone Yumoto


Onsen Manju


Gott!


Gora Park, på väg mot hotellet


Vi funderade på vad det kunde vara, jag gissar på plast och Makki tror på kål.

YESSS!

NU är jag äntligen här igen! Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det plötsliga stoppet (igen), Dorami pausar tills jag har skrivit och nu fick jag äntligen tummen ur.

Mycket har hänt sedan sist (sedan början av oktober!) så jag vet inte riktigt var jag ska starta. Ok, jag tror jag vet. Jag har slutat boxas till fördel för jobbet, för jag har tagit ett stort viktigt beslut: jag ska bli mäklare. Det känns konstigt att jag inte ska jobba inom det naturvetenskapliga. Jag har siktat på forskning sedan jag kom in på naturvetenskapsprogrammet i gymnasiet, men nu blåser det andra vindar.

Jag har ju som sagt jobbat som mäklare här sedan jag kom hit, och jag har börjat gilla jobbet skarpt! Min arbetslivserfarenhet är över två år nu, och jag har haft massor av olika spännande jobb. Lista? Ok, här kommer en lista på mina jobb i kronologisk ordning:

- Bokningsmedarbetare på resebyrå (+extraknäck som tolk)

- Dagisassistent

- Assisterande revisor på ett flygbolag

- Laboratoriemedarbetare på en glassfabrik

- Produktionsmedarbetare på tryckeri

- Lagermedarbetare på medicinskt lager

- Mäklare (+extraknäck som tolk)

Det känns lite luffigt att ha så många anställningar under en sådan relativt kort period, men jag har bara varit anställd som vikarie så det är inte så att jag "fått sparken".

Hursomhelst, alla jobb har varit fantastiska på många olika sätt (förutom lagerjobbet som blev väldigt långrandigt) men nu har jag fastnat för mäklaryrket. Det började redan när jag jobbade för flygbolaget, jag var förälskad i känslan att jag var i kontroll över alla siffror. Jag hjälpte till i bokningsavdelningen och det var underbart hur mycket människor jag kom i kontakt med. Kontorskulturen, samarbetet och kicken av allt ansvar!

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om allt jag haft turen att vara med om under min tid som vikarie, men nu är detta en blogg om mig, Dorami och Japan. Summan av kardemumman, jag vill plugga till mäklare när jag kommer tillbaka till Sverige.

Men jobbet är en extremt stor del av min tid just nu, så jag måste rapportera: det går bra. Jag har väldigt många kunder, och har en massa sidoprojekt på gång bredvid kundkontakten. Tyvärr blir det inte så mycket tid över för något annat.

Jag hade planerat att börja på boxningen igen denna veckan, men jag måste tyvärr prioritera. Det blev avgångsdiplom framför en snygg och sund kropp. Från och med imorgon ska jag lägga tiden mellan skolan och jobbet till att plugga i tysta rummet. Tysta rummet är ett studierum på skolan som Dorami brukar hänga på, men som jag aldrig har kommit att tänka på att använda själv.

Nu till roligare grejer: vår härliga resa till Hakone!

Vi hade ett fantastiskt rum (ryokan för den japanintresserade) med en ännu mer fantastisk utsikt. Stället vi bodde på hade en egen varm källa som Dorami och jag badade i. Fyfan, jag har aldrig badat så varmt i hela mitt liv och vi var båda helt utslagna efteråt. Vi hade ett eget bad för oss själva (s.k. familjebad) så jag hade liksom hoppats på att vi skulle götta oss i den varma källan och snacka i flera timmar medan våra bekymmer smälte bort av det värmande vulkaniska vattnet.

Vad fel jag hade, det var så satans varmt att vi bet ihop av smärta när vi plumsade i. Jag kan nu säga att jag vet hur humrar känner sig vid tillagningsögonblicket. Vi blev bokstavligen kokta, och efter att ha återfått förståndet tog vi oss tillbaka till vårt rum där vi däckade som två klubbade sälar.

Nästa dag var full av äventyr! Vi åkte linbana över de vackra bergen, och hamnade tillslut bredvid...

Fujisan! Det var tusen gånger vackrare i verkligheten, men jag förstår varför det är en sån sjuk besatthet runt berget/vulkanen.

Vi hittade även en gammal välbevarad väg som användes av bland annat samurajer för att komma från japans östkust i riktning mot västkusten. Dorami spexar i en trappa som leder mellan två segment av stigen som fortfarande finns bevarad. Jag hade så sjukt kul på den stigen, och det kändes som det var länge sedan jag skrattade så hjärtligt!

Just nu är det vad jag kände att jag hade att dela med mig. Det kommer mera nu när jag skrivit mitt första inlägg, jag hoppas på snöbollseffekten.

Btw, Dorami, kan du lägga upp min episka skogshuggarbild? Duvet den i trappan till samurajstigen? Fyfasen, den ska bli framkallad och inramad när vi kommer till Sverige!

Ses snart igen!

Nogata

Idag tänkte jag visa lite bilder på hur fint det är i Nogata på kvällen. Är lite avundsjuk på Makki som bor där för att vara ärlig, Matsudo är inte alls lika fint.

Fotspår i sanden

För några veckor sedan var vi i Kamakura och kollade på Stilla Havet (eller, vad är det som ligger där? Visst är det Stilla Havet?). Det blåste hur som helst helt galet mycket men var himla soligt och fint.






Hunden låg och chillade utanför en butik, förmodligen den softaste hund jag sett. Skulle nog lätt kunna bli bästis med vår katt Sigge som också är tjock och gillar att chilla.

Fuji-san

Här i Tokyo kan man se Fuji-san från flera olika platser och det är alltid lika häftigt. Jag vet inte om det beror på att berget betyder så mycket för japaner, men varje gång jag ser det känns det speciellt. Jag brukade försöka fotografera men eftersom min kamera inte räcker till blir bilderna sällan bra. Här är några, vissa får man kanske leta lite för att se något haha!





PS. Om någon är intresserad så har jag en egen blogg där jag uppdaterar oftare. Inte helt Japanfokuserad men om någon är nyfiken så varsågod: Bakerygirl

Nämen hej!

Okej gott folk, ni kanske trodde att bloggen var nedlagd för alltid men så är inte fallet. Vi tänkte göra en sista kraftansträngning och dokumentera våra två sista månader här i Japan. Enjoy!

All work and no play makes Makki a dull boy.

Nästa gång vi har fetingprov kommer jag vara riktigt nervis. Om jag klarar provet kommer jag komma vidare till den högsta nivån skolan har att erbjuda, om jag inte klarar provet kommer jag behöva gå om en klass. Hittils har jag mer eller mindre glidit in på ett bananskal (tack vare den japanskan jag fick i mig med modersmjölken), men jag har en känsla av att det kanske inte räcker nästa gång.

Därför sitter jag nu och memorerar varje litet tecken jag inte förstår i läroboken, och försöker med all min kraft gå igenom läxan långsamt för att ta vara på övningarna. Det är egentligen inte bara för att vara förberedd, utan också för att jag mår så sjukt bra av att åstadkomma saker.

Ett problem bara.

Det är skittråkigt.

Daglig rutin

Ok, ny dag nya planer! Kom ur säng ännu en gång tack vare den fantastiska idén att ställa väckarklockan i köket och stiga direkt in i duschen istället för att ligga kvar i sängen och snooza en timme. Idag är en såndär dag då jag har allt på schema, och det känns ganska bra att inte ha någon dötid.

Först ska jag knalla iväg till 7eleven och ta ut pengar, smyga till banken och betala hyran, sen hem och käka brunch. Efter brunchen är det boxning, efter boxningen jobb. Kvällen kommer gå åt att veckohandla, städa badrummet, och förbereda inför skolan. Så länge jag bara använder datorn till att lyssna på musik och kolla nyheterna snabbt så ska min plan vara idiotsäker.

Gjorde förresten två skitbra inköp i helgen: Spotify Unlimited och Skype Out. Spotify är fantastiskt som vanligt, men Skype öppnade verkligen en ny värld för mig. Tog en telefonare till min gamla värdfamilj i Kyushu igår och snackade i över en timme för nästan inga pengar alls! Allt var som vanligt hos dem och vi skämtade precis som 2006 när jag var där sist. Ringde också Dorami och Pappa för att bli lite uppdaterad om vad som händer, med andra ord en trevlig kväll på luren!

Nu har jag Ray Charles i Spotify och gillar läget. Snart snart ska jag till banken och börja min dag, men först ska jag bara kolla internet liiiiite. Bara för att jag är så duktig.

Bloggtorka (igen)

Efter en veckas härligt lov har jag ännu en gång lite svårt att somna på kvällen, så jag tar tillfället i akt och skriver ett nytt blogginlägg. Sjukt dåligt samvete eftersom jag senast skrev här den 22a september!!

Inte sådär överdrivet mycket har hänt sedan sist, men jag kan ge en sammanfattning av den senaste tiden.

Skolan

Veckan innan lovet hade vi ett fetingprov igen som jag oroade mig gruvligt över. Jag och Dorami hade hardcore pluggdag helgen innan, och tack gode gud i skyarna för jag tror jag klarade det. Jag hade bra på grammatiken, ganska bra på uppsatsen, ok på läsförståelsen. Jag fattar inte riktigt vad jag inte förstod på läsförståelsen, för mina svar verkade fortfarande logiska för mig när jag gick igenom dem. Alla svar liknade varandra som fasen så jag antar att sanningen låg i den små detaljerna.

En riktigt fet grej hände förra veckan! Jag var med i TV! Det kom ett TV-team till skolan och bad oss västerlänningar lukta på en viss japansk svamp och berätta vad vi tyckte om doften. Svampen heter Matsutake och den doftade som svamp alltid gör: skog. TV-killarna tyckte inte om mitt svar så jag fick bara en halv sekund i rampljuset. De som kom med avskydde doften så jag antar att de letade efter sådana reaktioner. En liten kul grej: svampen kan kosta upp emot 1000 sek per huvud!

Matsutake

Jobbet

Mycket kunder, två som stod ut i mängden. En skitschyst colombian och en märklig israel.

Colombianen var en ren dröm att hjälpa, han var otroligt tacksam hela tiden och visste exakt vad han ville ha. Tillslut hittade vi en cool loftlägenhet nära stationen. Blev riktigt avundsjuk, lägenheten har två skitstora balkonger och eftersom lägenheten har loft har den också sjuuuukt högt till tak.

Israelen är himla kul att prata med, ett problem dock: han är IT-tekniker. Inget fel på IT-killar, men vissa har en tendens att vara lite besserwisser ibland, och han är en av dem. Det var spännande dock hur han hanterade våra datorer på jobbet: så fort han skulle starta ett program så drog han igång "Kör:" med ett kortkommando och skrev in mjukvarunamnet istället för att använda startmenyn. Nu när jag tänker efter så använde han knappt musen, han hade fasen kortkommandon för nästan allt!

Längtar som fasen till nästa löning, då ska jag få all provision för förra månaden och denna! Det kommer bli cashar som fasen och Dorami kan vänta en fin middag :)

Kanske inte sushi dock, men det kommer bli minst lika aptitligt som bilden!

Boxningen

Sliter på som vanligt, insåg för ett par veckor sedan att mina knytnävar inte följer med resten av kroppen riktigt. Nu när jag slår hårdare och tränar mer intensivt så måste jag smörja späck över knogarna för att inte de ska få skavsår under bandagen. Inte jättefräscht men det känns kul att jag kommer någonstans! Ligger nu stabilt runt 66kg, men min lite smygfeta mage hänger fortfarande med. Suck.

Btw, dendär droppformade lilla boxningssäcken är skitsvår att använda. Alltså verkligen skitsvår. Rocky får det att se alldeles för enkelt ut.

Hemmafronten

Förra veckan hade vi födelsedagsfest hos mig! Dorami var födelsedagsbarn, och alla gästerna hade japanska som gemensamt språk. Till festen kom koreaner, kineser, svenskar och japaner. Det var kul att vi inte klumpade ihop oss i nationaliteter utan lade etniciteterna åt sidan. Vi var runt 10 pers i min lilla lägenhet på typ 15kvm. Kan tänkas att det var trångt, vilket det också var, men det var inte på något sätt ett problem. Vi drack och åt sittandes på golvet, och rökare gick ut och rökte i samlad trupp för att inte det skulle bli spring hit och dit hela tiden.

Stulen bild från min koreanska vän. Tog tyvärr inga egna bilder :(

Var ute med två arbetskompisar förra veckan! En natt svirvlade jag och den andra 22åriga killen från jobbet runt på fyllan, och en eftermiddag var jag och en tjej från ett dotterbolag på café. Det var kul att se dem båda i sina naturliga miljöer, full 22åring och karriärcentrerad 29åring. Ack, om jag bara kunde utöka min vänskapskrets utanför skola och jobb så hade jag mått som en prins!

Daten

Jag och Dorami hade en härlig bergsklättningsdate! Berget heter Takaosan och ligger på runt 50min avstånd från centrala Tokyo. Jag kom i vanliga kläder förberedd på en lugn skogspromenad, och den mer erfarna Dorami kom i träningskläder förberedd på bergsklättring. Tidigare när vi varit uppe bland berg med hennes värdfamilj har det varit mer som skogspromenader, men denna gången var det oväntat brant! Det var inte så att man var platt på mage och klättrade uppåt, men ändå! När vi anlände på toppen var vi båda trötta, men bara en av oss hade kläder som vädrade bort svetten effektivt. Nästa gång, då jäklar ska jag vara beredd för fight!

Nutid

Imorgon är det sista dagen innan skolan börjar igen, och jag blev lite överrumplad av att slutet kom så plötsligt! Jag hade räknat med några dagars lov till, men tack vare min framförhållning detta lovet var jag redan klar med läxan igår, yay! Lite obehagligt dock att jag kunde ha missat skolstarten, ett tecken på att jag inte har tittat ordentligt i min kalender den gångna veckan. Så fort jag har full koll på datum och deadlines med hjälp av daglig kalenderföring blir jag nöjd och slöar till. När jag slöar till med kalendern börjar jag bli förvånad över hur fort tiden går och startar på ny kula. Nu har jag lärt mig framförhållning med lovläxor, nästa anhalt ovillkorlig daglig kalenderskrivning.

...och anhalten efter det är att börja skriva små blogginlägg varje dag istället för moffatinlägg var tredje vecka.