Steget före!

Glömt läraren som skrämde vettet ur alla i klassen redan innan hon började undervisa oss? Inte jag heller, men hon har faktiskt blivit jättetrevlig! Varje dag vi har henne så lockar hon skratt ur oss, så hon har gått från skräckinjagande führer till allas sköna storasyster.

Imorgon ska jag hålla en presentation för gubbarna på kontoret, då jag fått i uppgift att designa en ny reklamskylt de ska ställa ut för att locka kunder. Jag som aldrig har gjort något liknande bestämde mig för att göra tre, men i slutändan blev det sex stycken. Känns lite sjukt när jag tänker på det att det blev så overkill, men jag hade en bra anledning: nu vet jag att iallafall EN av designidéerna är bra. Varje plakatskiss jag gjorde var helt olik från den föregående, så jag tror jag har täckt spektrat.

Idag regnade det och fyfasen vad skönt det var. Jag kom att tänka på hur det funkar med paraplyer här då jag insåg att väldigt många paraplyer har passerat mitt paraplyrack.

I Japan är paraplyer lite allmän egendom. Jag har aldrig köpt ett paraply, men ändå har jag som mest haft fyra paraplyer på en gång. Den typen av paraplyer som alla har är exakt ett sådant som jag har i dörren just nu: genomskinligt plastparaply av modell "otymplig" med krökt handtag. Jag skrev tidigare om hur jäkligt det är att böka med sig paraplyet ombord på morgontåget, men idag var jag bara glad för att det var så svalt.

A3-pappret jag har satt fast på dörren är till för att jag ska skriva upp überviktiga saker. Tyvärr har jag inte riktigt kommit på vad jag ska skriva där. Jag försöker skriva ner allt jag ska komma ihåg i min kalender, så det blir inte så mycket över till dörren. Funderade ett tag på att skriva "Mobilen, nycklarna, plånboken" men det var så klyschigt och det är tre av de få sakerna jag faktiskt kommer ihåg. En annan idé var att skriva "Gå ut och ÄG VÄRLDEN", fast då hade jag fått så jäkla stort ego. Det är ett konstigt trick som faktiskt funkar (iallafall på mig): peptalks i spegeln. Ett tag när jag led av dåligt självförtroende sa jag "du är bäst i hela världen!" till migsjälv i spegeln varje dag, och det kändes faktiskt bättre.

Idag hade jag stora svårigheter att göra läxan. Jag peppade migsjälv med att det skulle kännas bättre efteråt och så försökte jag göra en kul grej av det. Sista uppgiften var en längre skrivuppgift, och jag tror min klass kommer få ett gott skratt av mitt svar imorgon när jag läser upp det.

Eller så kommer de tro att jag är sjuk i huvudet.