torsdag 24 februari 2011

Indien, Dorami, Tokyo och en värld av förväntan.

Fifasen vad jag har fått otippade jobb på senaste! Jag har börjat med att deal:a licenser för Indiska filmer, på uppdrag av min chef, på uppdrag av en av japans största tv-kanaler! FETT, men samtidigt lite stressigt.

Och jag kan med ett leende meddela att Dorami äntligen har testat mina ögondroppar. Det var väldigt sött att se på, men tydligen gjorde det ganska ont.


Vi har också festat litegrann! Vet inte riktigt vad mer jag kan säga, det är alltid lika kul att vara ute med folk man tycker om!


Inser nu att jag har en hel del bilder härifrån, och att alla vänner och bekanta kommer få genomlida en tretimmarssession bara med bilder härifrån. Trist bara att jag är för feg för att ladda upp mer bilder..

Annars lunkar det på i sin vanliga takt här. Hade en lite känslokurva i veckan när jag insåg att det är väldigt kort tid tills vi åker hem till Sverige igen, men förutom det har det gått helt ok. Imorgon ska jag och Dorami kolla på webbtv och äta god mat, för ibland behöver man bara lugn och ro.

Det är bullrigt, stressigt och trångt i Tokyo, men samtidigt väldigt fint på något sätt. Idag när jag hade lägenhetsvisning för en mamma och hennes snart utflugna son, insåg jag att jag faktiskt tyckte omgivningarna var fina. Det är bullrigt, stressigt och trångt, menom man tittar lite noggrannare så inser man att grannar är hänsynsfulla, stadsplaneringen logisk, och att det alltid är rent och fint överallt. Allting känns så synkat på något sätt. Det känns som det fina med Tokyo sitter i detaljerna.

Godnatt! Idag var en produktiv dag, fick till och med ut ett blogginlägg!!

Ps.
Nästa vecka har vi skolfestival, och jag har fått ett helt sjukt kul jobb. Plats: Stor scen. I handen: Mikrofon. Frihet att prata i den inför hela skolan. Arbetsbeskrivning: "få alla att ha det kul".


De har ingen aning om vad som väntar.

onsdag 9 februari 2011

Smygtitt I

Ja, nu när Makki äntligen fått tummen ur och skrivit får jag väl hålla mig till dealen. Det var nämligen så att jag vägrade skriva tills han gjort det.

Vi har ungefär 500 bilder tillsammans från Hakone så jag tänkte bara lägga upp dem några åt gången.


Hakone Yumoto


Onsen Manju


Gott!


Gora Park, på väg mot hotellet


Vi funderade på vad det kunde vara, jag gissar på plast och Makki tror på kål.

måndag 7 februari 2011

YESSS!

NU är jag äntligen här igen! Jag ber hemskt mycket om ursäkt för det plötsliga stoppet (igen), Dorami pausar tills jag har skrivit och nu fick jag äntligen tummen ur.

Mycket har hänt sedan sist (sedan början av oktober!) så jag vet inte riktigt var jag ska starta. Ok, jag tror jag vet. Jag har slutat boxas till fördel för jobbet, för jag har tagit ett stort viktigt beslut: jag ska bli mäklare. Det känns konstigt att jag inte ska jobba inom det naturvetenskapliga. Jag har siktat på forskning sedan jag kom in på naturvetenskapsprogrammet i gymnasiet, men nu blåser det andra vindar.

Jag har ju som sagt jobbat som mäklare här sedan jag kom hit, och jag har börjat gilla jobbet skarpt! Min arbetslivserfarenhet är över två år nu, och jag har haft massor av olika spännande jobb. Lista? Ok, här kommer en lista på mina jobb i kronologisk ordning:

- Bokningsmedarbetare på resebyrå (+extraknäck som tolk)
- Dagisassistent
- Assisterande revisor på ett flygbolag
- Laboratoriemedarbetare på en glassfabrik
- Produktionsmedarbetare på tryckeri
- Lagermedarbetare på medicinskt lager
- Mäklare (+extraknäck som tolk)

Det känns lite luffigt att ha så många anställningar under en sådan relativt kort period, men jag har bara varit anställd som vikarie så det är inte så att jag "fått sparken".

Hursomhelst, alla jobb har varit fantastiska på många olika sätt (förutom lagerjobbet som blev väldigt långrandigt) men nu har jag fastnat för mäklaryrket. Det började redan när jag jobbade för flygbolaget, jag var förälskad i känslan att jag var i kontroll över alla siffror. Jag hjälpte till i bokningsavdelningen och det var underbart hur mycket människor jag kom i kontakt med. Kontorskulturen, samarbetet och kicken av allt ansvar!

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om allt jag haft turen att vara med om under min tid som vikarie, men nu är detta en blogg om mig, Dorami och Japan. Summan av kardemumman, jag vill plugga till mäklare när jag kommer tillbaka till Sverige.


Men jobbet är en extremt stor del av min tid just nu, så jag måste rapportera: det går bra. Jag har väldigt många kunder, och har en massa sidoprojekt på gång bredvid kundkontakten. Tyvärr blir det inte så mycket tid över för något annat.


Jag hade planerat att börja på boxningen igen denna veckan, men jag måste tyvärr prioritera. Det blev avgångsdiplom framför en snygg och sund kropp. Från och med imorgon ska jag lägga tiden mellan skolan och jobbet till att plugga i tysta rummet. Tysta rummet är ett studierum på skolan som Dorami brukar hänga på, men som jag aldrig har kommit att tänka på att använda själv.

Nu till roligare grejer: vår härliga resa till Hakone!

Vi hade ett fantastiskt rum (ryokan för den japanintresserade) med en ännu mer fantastisk utsikt. Stället vi bodde på hade en egen varm källa som Dorami och jag badade i. Fyfan, jag har aldrig badat så varmt i hela mitt liv och vi var båda helt utslagna efteråt. Vi hade ett eget bad för oss själva (s.k. familjebad) så jag hade liksom hoppats på att vi skulle götta oss i den varma källan och snacka i flera timmar medan våra bekymmer smälte bort av det värmande vulkaniska vattnet.

Vad fel jag hade, det var så satans varmt att vi bet ihop av smärta när vi plumsade i. Jag kan nu säga att jag vet hur humrar känner sig vid tillagningsögonblicket. Vi blev bokstavligen kokta, och efter att ha återfått förståndet tog vi oss tillbaka till vårt rum där vi däckade som två klubbade sälar.


Nästa dag var full av äventyr! Vi åkte linbana över de vackra bergen, och hamnade tillslut bredvid...


Fujisan! Det var tusen gånger vackrare i verkligheten, men jag förstår varför det är en sån sjuk besatthet runt berget/vulkanen.


Vi hittade även en gammal välbevarad väg som användes av bland annat samurajer för att komma från japans östkust i riktning mot västkusten. Dorami spexar i en trappa som leder mellan två segment av stigen som fortfarande finns bevarad. Jag hade så sjukt kul på den stigen, och det kändes som det var länge sedan jag skrattade så hjärtligt!

Just nu är det vad jag kände att jag hade att dela med mig. Det kommer mera nu när jag skrivit mitt första inlägg, jag hoppas på snöbollseffekten.

Btw, Dorami, kan du lägga upp min episka skogshuggarbild? Duvet den i trappan till samurajstigen? Fyfasen, den ska bli framkallad och inramad när vi kommer till Sverige!

Ses snart igen!