Nu fattas bara spinnrocken!

Nu äntligen har det här garntrasslet börjat reda ut sig. Vi har fortfarande ingenstans att bo, men det är på gång.

Häromdagen efter att jag varit hos läkaren kikade jag igenom mina försäkringspapper, för säkerhets skull liksom. Till min stora fasa insåg jag att om jag skulle bli sjuk på grund av min sjukdom, så gäller inte min försäkring! Tydligen är det så att om man sökt läkarhjälp för någonting, så gäller inte försäkringen inom sex månader efter det tillfället. Jag fick ju min diagnos i fredags = big fail!

Så jag ringde till försäkringsbolaget och fick det bekräftat, varpå jag sa upp försäkringen direkt. Tur i oturen att vi inte åkt än, för det var inga problem alls att bara makulera den och ge mig pengarna tillbaka. Eftersom min bror har CSNs försäkring kollade jag först upp den, gissa om jag blev lättad när de sa att den gäller! Tecknade den direkt och nu är jag färdigförsäkrad och klar. Hoppas dock på att jag inte ska behöva använda den.

Imorgon kommer Makki hit och på lördag åker vi till Arlanda. Vi ska bo hotell mellan lördag och söndag för att slippa vara på resande fot i ett helt dygn. Fast innan det ska vi äta massa god påskmat och gosa med fåren - det kom ett nytt lamm idag!

Trubbel indeed!

Jösses, det är svårare att fixa boende i Tokyo än man tror. Eller för att vara helt ärlig trodde jag att det skulle vara svårare, men det är fortfarande krångligt. Det verkar som man måste lägga ut helt sjukt mycket pengar första månaden. Vi har fått ett erbjudande där månadshyran är runt SEK7000 (vilket är okej, vi har satt maxhyran på SEK 8000), men för att få den måste vi betala lite mer än SEK 30 000 i startkostnader. Det kan tilläggas att man inte får tillbaka de pengarna när man flyttar ut. Det lutar mer och mer mot att vi bokar hotell eller liknande i några dagar, och letar lägenhet irl.

Jag pratade med mamma om vad det är för mat man saknar mest när man inte varit i Japan på länge. Vi kom fram till att vi båda saknar de mest enkla grejerna: ramen, konnyaku och kamaboko. Ramen är nudelsoppa, i Japan finns oändliga variationer men det finns två grundrecept. Det enda receptet är med en köttbaserad buljong, och den toppas med några skivor stekt eller kokt fläsk, och det andra har en fiskbaserad buljong som toppas med kamaboko.

Kamaboko

Kamaboko är hårt kokad vit fisk som gelatiniseras och formas till långa tuber och sedan skärs till halvmåneformade skivor. Man skulle kunna jämföra det med fiskbullar eller crabsticks. För att vara helt ärlig så har jag aldrig ätit vit kamaboko som visas på bilden ovan, men jag kan inte tänka mig att den smakar annorlunda i jämförelse med den med rosa kant.

Den tredje konstiga grejen jag saknar är Konnyaku.

Konnyaku

Konnyaku är en sjukt udda grej egentligen. Det är ett slags vegetabiliskt gelatin som är lite halvsegt till konsistensen och det smakar egentligen ingenting. Konnyaku är egentligen inte mycket mer än en konsistens, och den innehåller nästan inga kalorier. Som mamma sa: "egentligen är det ingen poäng att äta konnyaku, det smakar ingenting och det passerar bara kroppen utan att lämna något efter sig.". Jag vet att man kan göra nudlar av konnyaku men jag kan inte komma ihåg att jag har smakat det.

Jag läser för övrigt en bok som heter Dusklands och är skriven av J.M. Coetzee, och andra delen av boken är nog det ballaste jag någonsin läst. Andra delen av boken är en novell skriven av Coetzee d.ä. i början av 1900-talet och idag är historien helt sjukt rasistisk. Då snackar vi så rasistiskt att det blir humor. I sammanfattning kan man säga att den handlar om en vit man i Afrika som jagar hottentotter och bushmen.

Framförhållning är mitt andranamn

Idag började jag packa min väska. Jag har inte ens kommit till mina klänningar och kjolar och 3/4 av väskan är full. Har redan avstått från två par skor och flera andra plagg, ska jag behöva lämna fler grejer bakom mig? Vet att jag kommer köpa kläder och sånt i Japan men... jag vill ju ha mina gamla kläder också! Dessutom ska jag få plats med fyra månaders förbrukning (sex kartonger!) medicin, presenter och andra prylar.

Jag funderar nästan på att lämna i princip allt och satsa på att köpa nya kläder på plats. Problemet är bara att vi första månaden kommer behöva lägga så mycket pengar på andra saker som hyra, deposition och saker till lägenheten. Har dock hört att det är okej att köpa kläder och sedan leva på nudlar när man är ung.

Ska försöka rensa bort något mer så får vi se hur det går. Makki kommer förmodligen inte ha lika mycket skräp som jag i sin väska, hoppas på att kunna roffa åt mig lite utrymme där.

Mina klänningar och skor känns faktiskt nästan väsentliga för min överlevnad!

Sista helgen!

Jösses, jag är nyss hemkommen efter en härlig kväll i Malmö i goda vänners sällskap. Tänk att jag kommer ha lämnat Skåne bakom mig vid den här tiden nästa vecka. Sjukt coolt att det är så lite tid kvar. Näe, nu är det John Blund som gäller.

Ps.

Jag drack både Guinness och Gammeldansk ikväll. GOTT!

Oorganiserad var ordet

När nu Makki redan har skrivit ett inlägg ska väl inte jag vara sämre. Tiden för tillfället präglas av förberedelser, det är så himla mycket som ska ordnas! Nu är i alla fall mitt visum färdigt och säkrat i händerna på min storebror. Så mitt största problem är egentligen att fundera ut vilka skor och kläder jag ska ta med, herregud hur ska det gå med bara 20 kilo?

Krakow 2009

Nu ska vi se om detta funkar (AKA första inlägget)

Jag har en känsla av att denna bloggen kommer bli ganska bra. Där var den, den svenska blygsamheten. Jag är son av en finne, uppvuxen i Sverige och jag har blivit uppfostrad av en japansk mor på ett japanskt vis. Min rasblandning (som min mamma så vackert säger) gör att jag antingen är världsmedborgare, eller utböling vart jag än åker. Vissa dagar känner jag mig som det första, andra dagar vill jag ha någonstans där jag hör hemma, men i vilket fall hoppas jag på att återkoppla till någon slags landstillhörighet under tiden i Japan. Njaa, det är kanske inte mitt huvudsakliga mål, men det är ändå någonting jag håller utkik efter. Jag tror nog inte jag skulle klara av att axla ett huvudsakligt mål, jag tror nog jag ska köra på delmål. Ett delmål är att dricka Bubbleman, en läsk som är så god att jag gick upp runt 8kg senast jag var i Japan. Ett annat delmål är att behålla vikten.

Jag träffade min kära flickvän i Japan när jag var där 2006, och nu är vi på väg dit igen. Nästan två års sparande och knegande har gett oss tillräckligt med pengar för alla skolavgifter och fickpengar för vår vistelse. Planen är att plugga japanska, börja med någon idrott, och ha skitkul varje dag.

Nu är det lite mer än en vecka kvar tills vi sitter på planet dit, och det är sjukt mycket som behöver göras innan vi åker. Det största problemet för tillfället är boendet, men vi börjar närma oss en lösning. Plan A är att via en västerländsk mäklare fixa så vi har någonstans att bo från dag 1, plan B är att bo på hotell/guesthouse och kontakta en mäklare på plats, och plan C är att leecha på kontakter som bor i Tokyo.

I vilket fall kommer det bli bra, även om det blir dåligt väder varje dag kommer vi göra det bästa av situationen. Jag har aldrig varit i Tokyo tidigare (om man inte räknar med en turistig tredagarsvistelse), medan Dorami å andra sidan spenderade sitt utbytesår där 2006. Avslutningsvis vill jag meddela att jag är lite nervös. Nervös men förväntansfull.

Ps.

Guinness och Gammeldansk är gott. Inte nödvändigtvis i kombination med varandra, poängen är bara att det är gott.