Trubbel indeed!

Jösses, det är svårare att fixa boende i Tokyo än man tror. Eller för att vara helt ärlig trodde jag att det skulle vara svårare, men det är fortfarande krångligt. Det verkar som man måste lägga ut helt sjukt mycket pengar första månaden. Vi har fått ett erbjudande där månadshyran är runt SEK7000 (vilket är okej, vi har satt maxhyran på SEK 8000), men för att få den måste vi betala lite mer än SEK 30 000 i startkostnader. Det kan tilläggas att man inte får tillbaka de pengarna när man flyttar ut. Det lutar mer och mer mot att vi bokar hotell eller liknande i några dagar, och letar lägenhet irl.

Jag pratade med mamma om vad det är för mat man saknar mest när man inte varit i Japan på länge. Vi kom fram till att vi båda saknar de mest enkla grejerna: ramen, konnyaku och kamaboko. Ramen är nudelsoppa, i Japan finns oändliga variationer men det finns två grundrecept. Det enda receptet är med en köttbaserad buljong, och den toppas med några skivor stekt eller kokt fläsk, och det andra har en fiskbaserad buljong som toppas med kamaboko.

Kamaboko

Kamaboko är hårt kokad vit fisk som gelatiniseras och formas till långa tuber och sedan skärs till halvmåneformade skivor. Man skulle kunna jämföra det med fiskbullar eller crabsticks. För att vara helt ärlig så har jag aldrig ätit vit kamaboko som visas på bilden ovan, men jag kan inte tänka mig att den smakar annorlunda i jämförelse med den med rosa kant.

Den tredje konstiga grejen jag saknar är Konnyaku.

Konnyaku

Konnyaku är en sjukt udda grej egentligen. Det är ett slags vegetabiliskt gelatin som är lite halvsegt till konsistensen och det smakar egentligen ingenting. Konnyaku är egentligen inte mycket mer än en konsistens, och den innehåller nästan inga kalorier. Som mamma sa: "egentligen är det ingen poäng att äta konnyaku, det smakar ingenting och det passerar bara kroppen utan att lämna något efter sig.". Jag vet att man kan göra nudlar av konnyaku men jag kan inte komma ihåg att jag har smakat det.

Jag läser för övrigt en bok som heter Dusklands och är skriven av J.M. Coetzee, och andra delen av boken är nog det ballaste jag någonsin läst. Andra delen av boken är en novell skriven av Coetzee d.ä. i början av 1900-talet och idag är historien helt sjukt rasistisk. Då snackar vi så rasistiskt att det blir humor. I sammanfattning kan man säga att den handlar om en vit man i Afrika som jagar hottentotter och bushmen.