Här i Japan är det väldigt vanligt att folk hoppar framför tågen, man ser med jämna mellanrum på informationsskärmarna att tåg är försenade på grund av personolyckor. Igår hände det på min station. Jag skulle skriva omprov i kanji och var därför tvungen att åka till skolan en halvtimma tidigare än jag annars brukar.
För att ta mig till skolan måste jag byta tåg på en station som heter "Nippori". Så jag gick där som vanligt över bron som tar en mellan perrongerna och funderade över om jag gjort rätt i att ta på mig strumpor... det var ju ganska varmt ute. När jag är precis vid trappan ner till perrongen innan min hörs plötsligt ljudet av ett tåg som tutar hysteriskt, tätt följt av en hög smäll. Alla runt omkring mig stannar upp och det är knäpptyst i flera sekunder, min puls gick i hundrafemtio. Trots att ingen såg det förstod alla vad som precis hänt, någon hade hamnat framför tåget.
Efter en stund börjar folk röra sig och ljudet av en varningssiren ekar över perrongerna, det låter som om någon gråter ungefär. Jag går ner till platsen där jag alltid brukar stå och ser rätt över spåren till perrongen där det hände, räddningspersonalen är redan på plats. Det tog kanske en halv minut innan de kom springandes. Kan inte hjälpa att tänka på att om jag hade gått av tåget lite snabbare, inte såsat mig på vägen, så skulle jag ha sett precis allting. Är så otroligt tacksam över att jag slapp se det. Det var mer än tillräckligt att behöva höra det.
Det tog ungefär 20-30 minuter för räddningspersonalen att städa upp allting. Som mest var det nog säkert 20 personer på platsen som mätte, fotograferade och... städade. De höll upp stora presenningar så att ingen skulle se någonting. Ganska otroligt ändå att tågen började gå som vanligt bara en halvtimma efter en sån grej.
Jag var ganska chockad igår men nu känns det ändå ganska okej. När jag åkte hem åkte jag till en annan station för att byta tåg, kände inte riktigt att jag ville vara på Nippori riktigt än. Fast jag får fortfarande lite högre puls och en liten klump i halsen när jag är i närheten av tåg. Bor ju precis vid stationen och hoppar till litegrand varje gång jag hör ett tåg tuta. Nu när jag vet hur den signalen låter sitter jag liksom på helspänn och lyssnar efter den.
Nu hoppas jag att jag inte ska behöva komma nära något sånt här mer under resten av min tid i Japan. Först tänkte jag inte skriva om det här på bloggen men... känner ändå att jag vill dela med mig. Det är ju trots allt en del av Japan, även om det inte är en särskilt rolig del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar