Men bara en liten då?

Nu när det börjar bli sådär varmt och skönt ute känner jag att svensken i mig börjar bli lite otålig. Ni vet, vi älskar ju att sitta ute i gräset, ute på altanen och ja - allmänt ute. Problemet här är ju bara att det finns i princip inga grönområden förutom de ordentliga parkerna. Framförallt så finns det inga parkbänkar! Leta med ljus, lykta, radar och du kommer ändå ha större problem att hitta en bänk än en cigarettautomat.

Tänker på Karlstad där man bara behöver gå max 3 minuter, var i staden man än befinner sig, för att hitta en gräsplätt att softa på. För att inte tala om bänkar! Förstår ju att det säkert finns någon bra förklaring till det där med bänkarna, att det är för att inte uteliggare ska sova där eller något. Lite synd om stackars mig bara, allt jag önskar är ju att få sitta ute i solen (skuggan) och snaska i mig min lunch.


Pråmen, Karlstad 2008

Å andra sidan är det myyyycket lättare att få tag på god lunchmat här. Går man in på ICA i Sverige hittar man ju inte mer än en brödbit, en frukt och en drickyoughurt. Här kan du plocka på dig onigiri (risboll) i tusen smaker, sandwich även det i tusen smaker eller till och med få dig en varm måltid som inte heter hamburgare!


Pråmen, Karlstad 2008

Jaja, Makki och jag hade ändå en fin lunch på stenmuren (stenkanten?) vi hittade. Även om japanerna som passerade såg på oss som om vi var från månen. Något som händer ganska ofta dock, även när jag inte en gör något underligt...