Betongdjungel

För första gången i mitt liv fattar jag nu vad det betyder. Betongdjungel. Tidigare har det bara varit ett lustigt ord, men plötsligt har det blivit vardag. Jag trodde jag var en sådan människa som kan hitta lycka precis varsomhelst, men nu har jag ganska svårt att tänka mig att leva här i resten av mitt liv. Jäklar vad jag saknar att kunna se skog och horisont!

Doramis tidigare inlägg fick mig att fatta att det är naturen jag saknar. Jag antar att vi är lite lantisar båda två. Just nu behöver jag en kram och en skogspromenad.

Idag ska jag göra en rejäl kraftansträngning och ännu en gång bevisa att positiv inställning gör en gigantisk skillnad! Faitooooo-OH!