Vadå "stanna hemma"

Två veckor innan vi for till Japan fick jag diagnosen Crohns Sjukdom. En kronisk tarminflammation, för att förklara det enkelt. Något jag aldrig helt kommer bli av med med andra ord. Min doktor avrådde mig från att åka men när jag förklarade att jag kan inte inte åka, fick han helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag fick medicin för fyra månader och for iväg.

Sedan jag kom hit har jag varit hos tre olika doktorer och börjar få ganska bra kläm på det japanska vårdsystemet. De har helt klart sin egen struktur, som de har tänkt igenom och finner är det bästa alternativet. Själv saknar jag Sverige och högkostnadsskyddet. I Sverige har jag nämligen gratis medicin eftersom det gick i taket på två röda när jag kasserade ut mitt fyramånadersknark.

Något som slog mig som lite underligt är att man blir röntgad hur fort som helst här. I Sverige röntgas man verkligen inte såvida det inte är uppenbart allvarligt. Här kastas man in så fort man klagar på lite ont i fötterna. På tre veckor har jag hunnit röntgas hela två gånger! Spännande, eftersom jag aldrig varit med om det förut. Sist var dock lite förnedrande, eftersom de skulle ta på hela kroppen fick jag ha det kanske fulaste plagg jag någonsin burit. Seriöst, varje gång jag har på mig sjukhuskläder är det alltid något otrooooligt fult, formlöst och färglöst. Kan de inte piffa till det med lite färg åtminstone?

Jag tänker att jag ska försöka göra någonting bra av hela den här grejen, försöka lära mig något istället för att bara tycka att det är jobbigt. Det känns som ett bra tillfälle att verkligen lära mig något om hur sådana saker fungerar i ett annat land än Sverige, en möjlighet att kunna jämföra på riktigt.


Chibanishi General Hospital

En sak jag förresten uppskattar här är att läkarna är så otroligt kompetenta! Här är det ingen katten runt het gröt utan de tar tag i problemet och ger sig inte förrän de listat ut vad som är fel. Det tog de svenska läkarna nästan tre år att ställa en ordentlig diagnos på mig. Kan förstås inte säga att det hade gått fortare här men... jag får ändå den känslan. De tar mig på allvar, trots att jag bara är en av alla patienter de tar emot på en dag. För att inte tala om en vecka!