Nu är det regnperiod här, och det innebär att det regnar av och till konstant i en månad. Fast det som skiljer monsunregnet från en vanlig svensk sommar är temperaturen. Här är det så varmt att man svettas floder varje dag, så jag föredrar lätt att gå och småfrysa som man gör om somrarna i skandinavien. Om det är lite lite kyligt så kan man iallafall träna som vanligt, men idag var det så tryckande hett att jag gick hem tidigare. "Ursäkta, är det okej om jag avbryter träningen och går hem? Jag svettas så fruktansvärt." Det lät så sjukt fel att säga.
Hursomhelst, tillbaka till mitt dilemma med paraplyet. Tidigare berättade jag om hur det är att åka tåg i rusningstrafik, så det är lätt att räkna ut att man vill ha så lite packning som möjligt. Ett paraply är typ döden för antingen så får man det blöta paraplyet tryckt mot skrevet eller så hakar paraplyet fast i någon som försöker skynda sig ut ur tåget. Varje morgon denna vecka har det varit samma story: jag vaknar och regnet dånar mot fönstret, men när jag öppnar min dörr så faller inte en droppe. Paraplyet följer med till skolan för säkerhets skull, men det börjar inte regna igen förrän sent på kvällen efter att jag kommit hem.
Men idag! Då jäklar, jag gick till skolan en andra gång på eftermiddagen för att överraska Dorami och bjuda på fruktpaus, och paraplyet fick inte följa med. Tror ni inte det började regna på vägen hem från skolan då? Fyf*n.
Men som Dorami skrev så är högtalarna suveräna!
Jag lade precis märke till att Dorami och jag har ungefär samma kvällsoutfit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar