Funderingar kring skolan

Alltså jag hade ingen aning om att det var så stor skillnad på människor och människor! På min och Doramis skola går det typ 90% kineser och alla jag har pratat med hittils har så sjukt konstiga sätt att starta och avsluta samtal. Typ som häromdagen då en kille från min klass joggade ikapp mig på vägen till stationen bara för att fråga mig varför jag hade röda byxor på mig. Vad ska man svara på en sådan fråga liksom? Eller idag när jag blev överöst med helt slumpmässiga frågor och fraser i stil med "ursäkta, kan jag låna din bok" och "anledningen till att jag kom försent var att min väckarklocka inte gick igång". Allt de sa var på helt sjukt korrekt och artig japanska, och jag insåg efter ett tag att de ville att jag skulle rätta dem ifall de sa fel någonstans.

Men jösses, vad sägs om att först säga hej och starta en konversation som folk? Eller prata med mig istället för på mig? Jag vill så gärna lära känna dem och på sikt börja hitta på saker efter skolan, men det känns som jag simmar motströms. Alla klagar men ingen tar initiativ att göra saker bättre. Det måste vara en följd av att man blir så omyndigförklarad genom hela skolgången i Asien. Elevråd eller elevdemokrati finns inte ens i ordboken. Är det något som är oklart eller kan göras på ett bättre sätt? Good luck, det närmaste en lösning på problemet man får är rynkor i pannorna på de anställda i administrationen.

Sist jag och Dorami var här fick vi av erfarenhet lära oss att man själv måste ta första steget mot vänskap med japaner i skolan, men det funkar inte riktigt med kineser. Inte med de i min klass iallafall, för de pratar hellre med andra kineser.

Dorami luskade ut att den andra skolan vi kunde valt har massa aktiviteter efter skoltid. Hittils har iallafall inte jag fått någon information om något annat än tusen prov och inlämningar.

Typ såhär känns vår skola av och till. Fyfasen vad skönt det är att skriva av sig ibland.

Till långhelgen är en shoppingtur/date med Dorami planerad, och det ska bli så grymt skönt. Hon är typ världens mest logiska människa, och det är en frisk fläkt att gå hand i hand med någon som tänker som jag.

Långt ifrån allt här är dåligt, men ibland behövs en paus för att hämta andan.

Nu: ännu mer plugg.

Ps.

Det började en ny kille på mitt boxningsgym idag, och när tränaren stod och lärde honom grunderna så insåg jag hur långt jag faktiskt har kommit under mina två månader här. Jag är fortfarande långt ifrån så bra som de andra jag tränar med, men nu vet jag att jag inte bara står och stampar på samma ställe.